seum, hwarefter konungen gaf middag för ett antal utmärktare personligheter. Derpå skedde afrasan öfwer Dover till Calais, ver H. M. skildes från prins Oscar, som derifrän begaf sig till sin gemål i Pyrmont. Samma dag konungen ankom till London gjorde han ett besök hos fenff norske generalkonsuln Tottie. D. 16 på aftonen bewistade H. M:t reprefentationen på Haymarlket-teatern, medan prins Oscar med svit besökte Adelfiteatern. Under wistelsen i London uppmaktades konungen af lord Harris samt öfwerste Hood. — J Folkets Tidning läses: Bewill ningsförordningen bestämmer så många nya och orimliga skatter, att en hwar må wäl kunna önska: för den nyut: komna bewillningsförordningen beware oss milde herre Gud! Wärst är den för städerna; deröfwer har man ej rättig bet att göra anmärkningar, då flera städers inwånare ännu äro nog enfaldiga att utan urskillning wälja till rifsdagsmän sådana personer, fom begagna sitt inflytande att framstå fom — fmår tyranner (fe Lunds historia). Ofta hafwa 10 a 12 adliga ynglingar, okunniga vf wersittare, suttit ensamma på riddarhuset — emedan flera ej beswärat sig gå Dit då ej dagens fråga gällde deras in: tressen — och då de 10 a 12 junkrarne säledes i en wigtig fråga rörande allmänheten haft fjerdedelen af beflutanderätten öfwer swenska folket; få funna de nu bestämda skatterna ide wara omintade. Länge har klagan blifwit höjd mot skatternas orimlighet, men riksdagarne ha wisat endast ett slags hån öfwer klagomålen, enär skatterna ideligen blifwit förhöjda. : Såsom några profbitar, om wi få få falla dem, ur bewillningsförordningen wilja wi anföra följande: Enligt denna erlägges för jordbruksfastighet 3 öre för hwarje fulla 100 rdr af uppffattningswärdet; men deremot för faftighet i stad 5 öre för hwarje fulla 100 rdr af fame ma wärde. Men härwid gäller, att fastigheterna skola hädanefter uppskattas till sitt werkliga wärde, stödt på föpeafhandling, arrende: eller hyresafgifter etc. För all inkomst, ware sig af fapi: tal eller arbete, erlägges, med få undantag, hädanefter bewillning med en procent å behållningen; afdrag får dock icke ske för lefnadskostnaderna, ntan skall äfwen för dem, beräknade, erläggas bewillning. Har näringsidkare förlust på sitt yrke, får han derföre icke i skatt ett lägre belopp, utan beräknas hwad en sådan rörelse anses aftasta! Efattskyldigs lefnadskostnader uti stad berät: nas i förhållande till beloppet af den ärliga hyra, fom erlägges eller bör erläggas för de rum hwilka begagnas. Således, för det städernas inwånare få lof, i likhet med andra menniskor, att förse sig med mat, erlägges minst 3 och högst 6 rdr för hwarje fulla 100 rdr af det beräknade hyresbeloppet (2). 2— — —