Norrländska Korrespondenten – 10 augusti 1861, sida 3

— e Ungt folks åtlöje. (En resandes anteckning.) Det hände mig på resan i i en beligens, att jag träffade ett ungt fruntimsmer, fom beständigt mar på uttit för att få något att skratta åt. Hwarje gammal lada och ladugård blef föremål för ett infall, under det for om höns stodo Helt lugna, föga drömmande om att man kunde roa fig på deras ber kostnad. Så längt war således ingen skada skedd. Men kort derpå kom ett åldrigt fruntimmer springande twärs öfwer fältet, swängande sin respåse åt kusken, och med skarp röst ropande åt honom att stanna. Den beskedlige mannen höll inne hästarne, och den gamla frun trängde fig genom stängslet wid wägen, der ippningen war mydet trång.