Herre och Bonde. Ä(nur Polit Lidstrift för eweriaes Allmoge.) Sedan den fortgående upplysningen jemnat så många andra förhållanden inom samhället och wisserligen långsamt, men så mycket grundligare, undergräft de konstlave bålwerk, inom Mwilta fajt fördomarne och ståndsskilnaden få länge förskansat fig, qwarstår dock ännu i all männa täntesättet en slags rangskillnad, som wisserligen wid ett flyktigt betrattande fan anses obetydlig, men ii sig sjel är af icke få ringa wigt, då man granskar de deraf härflytande följder. Denna rangskillnad är den emellan herre och bonde. Måhända ligger en orättwisa i det påståendet, att allmänna tänkesättet uppdrager någon mera bestämd gränsffillnad mellan de begge ståndskategorier, fom utmärkas af de anförda benämningarne — wi älska nemligen att tro, att ingen samhällsmedlem, fom gör anspråk på werklig bildning, numera gör detta, men onekligt är, att om äfwen alla upplysta och fördomsfria medborgare un betrakta bördens och rangen tillfälliga företräden med likgiltighet och uppskatta hwar och en samhällsmedlem hufwudsakligast efter förtjenst och mandel, få finnes det dock ännu qwar i allmänna lefnadssättet och de slags opinioner, som grunda sig derpå, en ganska stark hållhake, att wi så må uttrycka of, fom lägger hinder i mä gen för ett förtroligare närmande mellan herres och bondeklasserna och uppställer ett råmärke dem emellan, fom, långt ifrån att wara försonande och fammans förande, twärtom ide få litet bidrager till att fjerma afståndet och Hålla wid makt åtskilliga twistefrön, fom störande ingripa i samhällets lugna och harmoni ffa utweckling. Wi wilja ide här närmare undersöka, på hwilkendera sidan, hos herrarne eller bönderna, den anmärkta ständsfördomen ligger djupast rotad, eller hwilkendera klassen nu för tiden eger största rättig: heten att förebrå den andra briftande förtroende och fördragsamhet; wi wilja egentligen hålla oss till de orsaker, som under en förfluten tid bidragit till att skapa det närwarande missförhållandet, och skärskåda de af dessa orsaker frambragta werkningar. Undersöka wi således en af de förnämsta, wi wilja icke säga antlagelfemen anmärkningspunkterna, som wi ofta höra af herrarne anföras mot bönderna, nemligen bristande förtroende, så torde i den förflutna tidens historia igenfinnas icke få rättmätiga anledningar dertill. Den som är tillräckligt hemmastadd i wåra häfder, för att weta, på hwilket oerhördt sätt den swenska skattebondens frihet och ekonomiska oberoende blifwit unber wissa perioder undergräfda af herres ståndet, hwarmed wi mena den under medeltiden och längre fram snart sagt allherrskande aristokratien, fom under titeln af rifet8 herrar beslöt om rikets wigtigaste angelägenheter och med matt I imet. Fru I rå 2