Norrländska Korrespondenten – 10 augusti 1861, sida 2

tokollet. Han war beredd dertill och gjorde det också, under det att jag och Sekreteraren uppreste och Höllo honom. Testamentet war färdigt och alla laga former iakttagna. Testators fon war twungen att antingen gifta sig med den der fåniga flickan eller också lemna fru Langlet största delen, d. w. s. enligt lag tivå tredje delar, af fin faders qwarlåtenskap. Wisferligen felades ännu i testamentets fulla laggiltighet en omftändighet, med hwilken jag, enligt det wanliga brutet, hade bort börja, men hwilken jag, hwilket ögonblick som helst, kunde godtgöra, nemligen legitimerandet af testators person. Men på hans identitet fanns intet skäl att twifla, det handlade således blott om en tom formalitet, som på lättaste sätt kunde uppfyllas. Jag ernade gå in i rummet bredwid för att un derrätta mig, om Pater Theodorus, som skulle intyga identiteten, snart skulle inställa fig. I samma ögonblick hörde jag, huru någon bultade ute på förftugus dörren. Slagen genljödo doft uti huset, alldeles få fom det flag, hwarmed jag gaf wår ankomst tillkänna. Jag stannade qwar och wäntade i sjukrummet. Före stugudörren öppnades. Straxt derpå inträdde någon i bredwid liggande rummet. Å God afton, fade en djup, men klar och wälljudande mansröst. Det war Pater Theodori stämma. Man tackade honom. Men genast derefter hörde jag honom, sorgsen och rörd, yttra: Stackars Frans! Jag läser allt i ditt ausigte; du gör i dag en dubbel förlust. Jag hörde den unge mannen endast snyfta. Man talade icke widare; fru Langlet lemnade ej tid dertill. Hon öppnade hastigt dörren till sjukrummet. War få god och stig in, Hr Pater.