Skuldsättningssystemet enligt biskop Agardh. När real-fapitalerna äro behäftade med skuld, få draga långifwarne nyttan af näringsidkarnes arbete och omtanka eller affärvigilans; d. w. s. näringdidkaren arbetar och har omsorg för en helt annan person, som alldeles icke arbetar och alldeles ide har någon omsorg. Nä ringsidkaren är der icke något annat än den sednares arrendator. Näringsidkarne äro således i ett sådant land dubbelt betungade. För sjelfwa landets wälstånd på det hela uppstå härwid twå fall. 1. Om i Swerige t. er. hälften af jordwärdet är intecknadt för fuld hos enffilda inom wårt eget land, få åftad: kommes wisserligen samma afkomst, nemligen samma sädesproduktion för hela landet, som om ingen skuld häftade på jorden, och landet fan sägas hafwa fam ma wälstånd. Men nettobehållningen för den enskilde kostar dubbelt så mycket arbete, dubbelt så mycken omtanka eller affärs-vigilans, och dubbelt få mycket utskylder, fom om ingen skuld häftade på jorden. GSåledes blir hwarje tunna sfåd egentligen dubbelt få dyr i produttion, fom om ingen skuld häftade på jordegendomen. Ty arbete och omtanla, fom borde delas på twå, kastas på en enda. J ett sådant land der realskulden är till enskilda i eget land, d. w. s. der det finnes enskilda kapitalister, uppstår tillika lätt ett wisst hat mellan näringsidkare och kapitalister. Jcke blott den ena Masfen arbetar på penningeränttansförminffning, den andra på dess förhöjning, utan afundsjukan uppstiger mellan dem, fom måste lefwa genom arbete och omtanka, och dem fom lefwa utan arbete och om: tanka. Uti konstitutionella samhällen, der intressena kunna framföra sin talan, bildas alltid twå partier, som i den mån te ömsewis segra också ömsewis förstöra hwarandras wälstånd. Sådana partier hafwa i Swerige hatfullt kallat Hhwarandra hattar och mösfor, ftrypas vre och mwinglare. 2. Häftar åter realskulden hos ut landet, så äro näringsidkarne i samma mån arrendatorer till utlänningen, som drager nettobehållningen till sig och sjelf utan omsorg eller beswär lefwer af det skuldsatta folkets arbete, omtanka och mångartade bekymmer. På sitt kontor emottager Hamburgaren hwarje år den skatt Han uppbär af det skuldsatta Ewe rige, liksom i fordna tider ett under: kufwadt folk lemnade tribut åt fin utländske beherrskare. För näringsidkaren är detta lika, om han har skuld i utlandet eller i eget land. Men för staten är det icke vet: samma. Ty om näringsidkarens skulder wore i eget land, så wore staten lika rik fom om de hade ingen skuld. Af komsten är, densamma, men den delas af twå. Är skulden åter till utlandet så minskas landets rikedom just med den utländska skulden. Frågan är således om att göra den utländska skulden inländsk, och detta sker lättast genom utgiftvandet af fratåobligationer. Ett inländskt statsskuldsystem höjer och bewarar ett folks produktiva krafter, då ett utländskt werkar twertom och, infördt i Swerige skall ett sådant system ånyo föra wårt land till samma mål, hwartill den utländska skulden alltid hittills fört detsamma — till bankrutten. CY annen fanan YVttddbasRn Öfa INO