Article Image
CIIIJFan ) II.) Schack och Matt. Känd och älskad gubben var; Veteran från fordna där; Spelte Schack och rökte. Gammal, men af äkta skrot, Höll han sina jemna fot; Aldrig ryggen krökte. Längesen den tiden flytt; Men vid hjertats dörr på nytt Minnets Engel klappat. Ofta till hans hem jag kom, — Fick då aldrig vända om, Forren ett spel jag tappat. Nå, god afton, gamle vän! Du och pipan lefva än, Som i fordna tider. — Pusta röken ur din mund! Jag vill språka bort en stund Medan qvällen lider. Nöjd i tanken gubben log; Stoppade på nytt, och tog Genast plats vid bordet. Så vi suto båda två — Talte gubben något då: Sckack och Matt! var ordet. Ännu aldrig hade han Uti Schack sin osverman, — Det var kändt af alla Och hans fasta tro var den: Sviker lyckan mig, min vän! Döden skall mig kalla. I ; l i Så i sjutti år han gick; Vördnad bjöd, och vördnad fick Så af hög, som ringa. För ett mod, som pröfvadt var, Tapperhetsmedalj han bar — Och en sliten klinga! Nu han lefde jemt i frid; Men i fordna dagars strid Var han namnet värdig. Då i främsta led han stod; Vek ej när det gällde blod; Var till anfall färdig. Ofta till hans sagor vi Lyssnat: det var poesie, Som än hörts af ingen. Men blef Finland nämndt, då blef Gubben genast stum och klef Utur täta ringen. Så en afton vid sin dörr Satt han, rökande som förr, Gamle fader Ärlig. Hösten ren sin liksång höll; Snön i täta drifvor föll; Stormen röt förfärlig. Då på snötäckt stig han såg Ensam vandrare sitt tåg Stålla till hans hydda. Nå, välkommen! hvem du är; Jag ej något mer begär, Än en like skydda. Och i stugan, låg och skum, Värd och gäst nu togo rum Kring en munter brasa. Inom kort vid skämt och glam Gubben tog sitt Schackbord fram, Och lät stormen rasa. Kannan sköttes flitigt med: Det var värdens kära sed, Att ej ölet spara. Från sin barndom ock han lärt Gästfritt hem att hålla kärt; Sjelf att gästfri vara. Sist en qväll . . . jag mins den än! Kom jag till hans dörr igen, Alt en stund förnöta. Ofrivilligt dröjde jag . . Det var ovandt att i dag Ej få gubben möta. — — —-—— —— —.X — — —— ———— —— Sakta sköt jag dörren opp; .

31 juli 1861, sida 4

Thumbnail