Im han har behof af er, skall jag tidigt nog låta falla ev. — Jag wiker icke ifrån Honom; jag will icke. — Ni fall då twinga mig — — — Att i närwaro af en döende bruka wåld mot en swag qwinz ; na? — Jcke få; men jag skall anteckna i protokollet, att ni haft ett hotande inflytande på testator, Hwilfet hindrat honom att fritt tillkännagifwa fin wilja, likasom att ni, oaktadt min förnyade uppmaning, icke welat lemna honom, och i följd deraf ffall det fålunda tillkomna testamentet ide funna anses fom ett fritt utan, efter min innerliga öfwertygelse, endast fom ett aftwingadt testamente, hwilket enligt lag är af intet wärde. Ni har nu ert wal, Madame. Hon git häftigt upp och ned i rummet Hon öfwerlade med fig sjelf. : Xag kan ju stanna här i vrummet? fade hon och blef ftående framför mig. — ÅNej, icke ens det. — Hwarför ide? och hon stampade ursinnig med foten. — Ni skulle här kunna lyssna och i hwarje rummet. — Men jag behandlas ju fom en tinf, fom en röfware. Här, näftan få godt fom i mitt eget hus. — Madame, wågar jag bedja er att fnart fatta ert beslut? — Godt, jag går. — Annu ett ögonblick åter störa wåra förhandlingar. Ni ffall helt oc hället aflägsna er från grannskapet af fjutga er in i sjukrummet låter jag anteckna i protokollet ord, Madame. Hmwarje förfök er sida att åter tvänz I I såsom ett twång mot den sjukes fria wilja. Hon lemnade rummet i fullt raseri. FJag gick tillbaka till den sjuke. Han befann fig ännu under inflytandet af fru Langlet, och lyftade upp sitt hufwud, då jag inträdde. Han blef orolig, i I då han såg mig komma ensam tillbaka. Men sedan föreföll det mig, fom om han på en gång fände fig