wilket år fom ni hit? frågade jag honom, — AÅr 18090, swarade han, straxt efter det den Frans syska domstolsförfattningen här infördes. — OM ni beklädde fredsdomare-embetet ända till den BPreussista tiden? — Ja, ända till dess Preussiska rättegångswäsendet infördes. — Ni har penfion? — Nej, jag afstod den. — Det war ett sällsynt fall; ni mar sannolikt redan då i lyckliga förmögenhetswilkor. — Jag war det. — Stod icke en drabbning här i denna trakt år 18132 Jag hade gjort desfa frågor utan någon biaffigt. Likwäl war det, fom om en lätt darrning plötsligen öfwerfarit den sjukes ansigte. Jag war ännu så utan misstankar, att till och med detta icke wäckte min uppz märksamhet. Ja4, swarade den sjute. — Straxt efter flaget wid Leipzig? — (Straxt derefter. — Emellan Fransmän och Kosfater? — vJar — Wet fall blott några få Fransmän hafwa kommit undan bderifrån med lifmet? — Så hette det. — Hmwad blef deras öde? På andra ställen Har befolkningen tywärr mången gång öfwerfallit dem, till oc med på förrä distt, på vöfmarefätt. Den oerhörda förändring, fom plötsligen, inom knappt en half minut, hade förfignätt med den gam le mannen, måste få mycket mer wäcka min uppmärte samhet, ju mindre jag genom mina detta afseende oskyldiga frågor war förberedd derpå. En flyktig rodnad öfwertäckte hans förut bleka ansigte, munnen stod öppen och ögonen stirrade på mig med en oroligt ftrålande glans. Jag måste owilkorligen kasta en blid