Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1861, sida 2

Hon öppnade dörren. Wi inträdde med henne i ett vum, som war nästan alldeles lika med det, från hwilket wi kommo, till och med till möbleringen; der fanns ytterligare blott ett skrifbord med några böcker och i en wrå en säng med förhängen. Men sängen war tom. Deremot war det någon, som låg, med kuddar under och öfwer fig, på en soffa midt irummet. Det war wäl testator, f. d. Fredsdomaren Lohmann, och wi befuuno oss fåledes i hans arbetsrnm, fom nu tillika utgjorde den gamle sjuke mannens boning8och sofrum. Frun förde of fram till soffan. Herr kusin Lohmann, herrarne wid domstolen! Det war således testator. Han nickade med hufwudet och wisade med handen på ett par stolar, som stodo nära soffan. Förberedelser woro redan midtag: na för wår förrättning. Wid den ändan, der den gamle hade fina fötter, stod ett bord med twenne war lins; en stol stod framför bordet för Honom, fom slulle fitta och skrifwa. Wid andra ändan af soffan bes fann fig en andra stol; den war bestämd för mig och jag tog min plats der. Sekreteraren satte fig mid bordet. Den gamla frun, Madam Langlet, drog fig tillbaka till sängen, bredwid hwilken hon satte fig batom Sekreterarens plats. Derifrån kunde Hon fe får wäl den sjuke fom mig, under det att hon fielf der emot Höll fig i skuggan af Sekreteraren, få att jag åtminstone ide kunde noga observera hennes anletsdrag. Hon Hade, likasom af blygsamhet, dragit fig tillbaka. Jag trodde mig funna dertill finna en ans nan orsak. Jag betraktade den sjuke på nära håll. Anfigz tet antydde en gansta åldrig och kraftlös man. Han war lång, mager och blef; dragen woro slappa, ögonen matta och utan glans. Det war alldeles icke nå