KORKRKOnStens värde. (Ur Norrköpings Tidningar). Vägen till hjertat går hos barnet genom gommen; inom äktenskapet knyter sig den husliga friden vid samma vilkor, eller åtminstone mannens goda lynne. Gif honom dålig mat eller sådan, som ej öfverensstämmer med hans tycke, och du jagar bort det glada lynnet, med hvilket han gick till middagsbordet, och måhända är det borta för resten af den dagen. En väsendtlig del af flickors uppfostran borde derföre bestå uti att lära sig laga god mat; gastronomien skulle ega företräde framför åtminstone — astronomien (!). Säg mig med hvem du umgås och jag skall säga dig hvem du är, är ett ord språk, som vi för dess djupt liggande psychologiska sanning återfinna hos alla nationer och på alla tungomål. Säg mig hur du äter och jag skall derefter bedöma din karakter, detta ordspråk skulle säkert vara lika gällande i nittonde århundradets sällskapslif. Ofelbart kan man bilda sig ett rigtigt omdöme om: en hustrus sinnelag, graden af hennes bildning och förhållandet emellan hennes hjerta och hufvud, om man iakttager, huru hon, vid anordningen af sitt bord, gör afseende på sin mans smak. Något måste man vid en måltid lägga till för att göra den läcker, men detta lilla är det just, hvarigenom en husmor skapar trefnad åt sin omgifning och smyckar den husliga kretsen med tusen blommor, som alla uppblomstra under hennes vård. Man skrifver nu för tiden så mycket om födoämnen och deras beredningssätt. Molischott, Nussdorf och så många andra lärda köksreformatorer hafva uppstått och befordrat i dagen hela verk rörande det ämnet; men tyvärr läsas dessa böcker ej af dem, som af dem kunde draga största nyttan; de stanna i karlarnas händer och fruarne koka som slumpen fogar det. Ingen flicka får före sitt giftermål genomgå någon vetenskaplig lärokurs i dessa ämnen; ingen af dem tror, att ett vilkor för deras blifvande lycka hvilar på läran om fädoämnena och kokkonstens hemligheter. Den fysiska menniskan är den andligas piedestal, som aldrig kan förlora ur sigte denna sin basis, utan att bidraga till sin egen undergång. Om en vacker fru säger till sin man: min bäste, du bör ej vara en sådan materialist, säger hon det endast för att öfverskyla sin egen okunnighet, ty vår vackra hälft vill visserligen vara fullkomlig i alla stycken, med så litet besvär likväl som möjligt. Då vår stammoder lefde i paradiset, var visserligen köket mycket enkelt, och äfven hennes Adams beklädnad förorsakade henne ej stora bekymmer; någon tvätt kom aldrig i fråga. Men sedan hon räckte honom äpplet, måste hon spinna, väfva och syssla med sitt hushåll och måste göra det än i dag, om hon menar rätt väl med man och barn. Han förvärfvar och hon sparar. Huru