Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1861, sida 1

iW—c2Nr cr — drag. Han tillade, att det är önskwärdt att den genom Londonertraktaten ftadgade arfföljden blir orubbad, emedan det eljest lunde leda till mångfaldiga förwecklingar. Jnrikes. Stockholm. Konungen anträder Tisdagen den 23 dennes sin tillämnade resa. H. M:t uppwaktas under resan af adjutanten frih. Ramel, ordonnansofficern löjtnant Lilliehöök samt förste lifmedikus doktor Vincent Lundberg. Drottningen afreser Lördagen den 20 å ångfartygzet Swea öfwer Libeck till Soden, för att sammanträffa med sina föräldrar, som der hegagna bad. Hertiginnan af Östergötland ämnar att i slutet af månaden, för sin helsas wårdande, företaga en resa till Pyrmont. De unga longl. prinsarne qwarblifwa på Rosendal intill enkedrottningens tterkomst. Grefwinnan Brahe kommer att dit utflytta, för att under denna tid få som t. f. hofmästarinna der wistas. — Det hjertliga mottagande, som blir markis Torre-Arsa (liksom förut markis Migliorati) till del i Stockholm, både af konung och solk, wäcker stort uppseeude i utlandet. Belgiska tidningen Sndependance Belge anmärker, att dessa yttringar af sympati för Jtalien tunna hålla detta lands regering ffadeslös för det obehagliga i def förhållande till wissa tyska stater. — Den befkickning, fom beyen af Tur nis afsändt till wårt hof, ankom hit den 10 d:s med ångfartyget Nordstjernan. Bestickningen är owanligt talrik. Den utgöres nemligen, utom ambassadchefen general Kherddin, af 13 personer. Bland dem befinna fig en 15-årig tunefiff pring, Mohamed; öfwerste Mohamed Bacoudi och sqwadronschefen Ali Ben Mustafa, adjutanter hos generalen, samt hang setreterare Mohamed Fackri. Som officiel tolk medföljer swenske och norffe fonsuln i Tunis hr Tulin. Kaptenlöjtnanten wid K. Mtts flotta C. O. L. Nudebeck är af H. M. konungen förordnad till adjutant hos generas len under def härwaro. Laudsorts-Nyheter. Filipstad. Hos grufarbetaren Swen Lax, boende wid Yngshyttan, timade i wåras följande sällsamma händelse. En natt, då alla slumrade utom ofmannämnde grufarbetare, hwilken war på arbetsförrättning i grufwan, blef en rotaubbe wäckt af något buller, fom föranlät honom att tro det ugglor war i mosen. Salta uppstigande, smög han fig upp på winden, men kunde ingen lefwande mas relse upptäcka, ehuru han alltjemt hörde samma buller. Lyssnande wid fforftenspipan fick han Höra hwarifrån bulret kom, då han åter gick ned i stugan för att draga upp spjellet, men förgäfwes. Wickande mor i huset, rådslogs om hwad som war att göra, emedan han trodde att en ond ande eller ett s. k. rå hare inqwarterat fig i skorstenen. Funderande en stund på saken, fattade mår rotgubbe mod och blef faft besluten att, om möjligt, befria fig från denne sälle. Han uppsteg i spiseln, lyftade sakta på spjellet,