Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1861, sida 3

Svanen. (Af Runeberg.) Från molnens purpurstänkla rand Sjonk svanen lugn och sall, och salle sig vid elsvens strand Och sjöng en Juniqvall. Om nordens skönhet var hans sång, Hur glad dess himmel är, llur dagen glömmer, natten lång, Att gå till hvila der. Hur skuggan der är djup och rik Inunder björk och al; Hur guldbestrålad hvarje vik, Och hvarje bölja sval. Hur ljuft, oändligt ljuft, det är Att ega der en vän: Hur troheten är hemfödd der, Och längtar dit igen. Så ljöd från våg till våg hans röst, Hans enkla lofsång då; Och snart han smög mot makans bröst Och tycktes qvåda så: Hvad mer om än din lefnads dröm Ej sekler tälja får; Du älskat har på nordens ström, Och sjungit i dess vår.