Sommaren i Naturen. Af C. G. Nogberg. Går ut på marken I menniskor! Beskåden i denna årets tid naturen — Guds herrlighets tempel! Ty firas ide äfwen här en högtidlig gudstjenst, hwilken börjar såsom wår gudstjenst i de med menniskohänder bygda templen: Helig, helig, helig Herre Gud Allsmättig! Fulle äro himlarne och jorden af din herrlighet! Ja, fulle äro himlarne och jorden af din herrlighet, Out grundelige Gud! Wäl har naturens bok i årtnsenden legat uppflagen för den tänkande menniskoandens forskningar, öp pen för det känslofulla menniskohjertats tacksamhet: der hafwa de fromma i alla tider läsit herrliga lärdomar, trösterika sanningar; men då menniskorna wille tränga in uti naturens hemligheter och tingens inre wäsende, förstodo de blott här och der några afbrutna meningar af den heliga skriften eller sågo endast genom aningens dunkla spegel den himmelska herrlighetens glans! Tingens underbara kedja håller Skaparen i sin hand bakom den yttre werldens förhänge: wi se af denna blott spridda länkar. En hemlighetsfull slöja döljer den ofynliga kraft, hwilkens werkningar wi be undre. Masken i stoftet och himlarymdens stjernor, grässtrået och det skyhöga trädet, och hwarje blomma, fom ofs förnöjer, och hwarje frukt fom oss wederqwicker, och hwarje morgonoch aftonrodnad, fom fyller hjertat med underbar aningsfull längtan — allt erinrar om hand närwaro, inför hwilken englar och menniskor böja sig tillbedjande i stoftet och utropa: 7Obegriplige äro dina mä gar och outransaklige dina domar! — Allsmäktige Gud! 7Do fon göra sådana under fom du gör? Ho hafwer befallt solen stiga få högt på himmelen, ho ut: sänder hennes närande och wärmande strålar till jordens djup? Ho gaf jordens yta fin grönska och blomstren fina