det instrument hvarmed hon, underbart nog, lyckats rädda sig. Så fort myndigheterna någorlunda återhemtat sig, gåfvo de ut en order att hvarje stöld skulle på stället straffas med döden; sex tjufvar blefvo genast nedskjutna. Det var på den förr så ståtliga promenadplatsen Allameda som befolkningen samlats Den 27, 28 och 29 fortforo ännu jordskalfven och oaktadt alla försök lyckades man ej att släcka elden. Mendoza har i alla tider varit känd för sina ovanligt talrika familjer, det fanns sådana som räknade ända till trettio medlemmar och af hvilka idag endast en eller två personer återstå! Don Cesar Solar, stadens förste styresman, har förlorat sin hustru, sina fem barn och alla sina tjenare. Dylika exempel äro oräkneliga. Ändtligen den 30 Mars kunde man anse den förfärliga dramen utspelad, jorden lugnade sig, men Mendoza hade upphört att existera! I mannaminne har ingen jordbäfning framkallat en större förödelse. Publika byggnader, fängelser, kyrkor, hus, allt har ramlat, endast en enda, högst obetydlig byggnad står ännu upprätt, nemligen ett litet helt enkelt kapell, som ingen på den sednare tiden vågat besöka, af fruktan att det skulle instörta, och likväl är detta nu det enda som står qvar! En fransk vetenskapsman, herr Bravard, som äfven omkommit under ruinerna, hade dock förutsett den förfärliga katastrofen, ty han skref några veckor förut till en vän: Jag kan ej förstå att innevånarne i en stad, belägen vid Andernas fot, mellan två utbrunna vulkaner och under en dubbel elektrisk ström, kunna vara så lugna som Mendozas befolkning verkligen är. En gammal man hade äfven några dagar före olyckshändelsen gått ur och i hus, ropande: Mendozas sista timma är slagen! Man ansåg då karlen för galen, men nu betraktas han som en profet, äfven hans lik har blifvit: framdraget ur ruinerna. ;