ö pet Börjar redan mörkna. Men wänta ett litet Fgonblick. Han höll nära intill min wagn och såg sig om efter min kust. — Kusk, tom då Hit. JPreussen tillhör en poftiljon statens embetsmän. Den som förfördelar en sådan under hans tjenftutöfning, straffas härför, alldeles fom om han för: fördelat en minister. Cåledes är också en postiljon en slags öfwerhetsperson och har medwetande om att han är en sådan. Emellertid wilja ite alla erkänna detta, och bland dem allraminst kuskarne. Hr Postiljon, ropade kusten till swar, ifrån mig till dig är det ungefär lika långt, som ifrån dig till migl — Ohyfsade lymmel, hwart refer du? — (Till Tiefendorf, din grofwa tölp. — Har du nå gon ledig plats i wagnen? — Jcke jag, men min herre har kanske. War det den brist på aktning, fom kusken wisade postiljonen, fom förargade poftiljonen, eller war det blott deltagande för den täcka flickan, hwilken, trots sitt beslutsamma och stolta wäsen, blifwit något förlägen wid det i och för hennes skull förda, ostädade samtalet — allt nog, han gjorde sig den mödan att stiga af hästen och gå fram till mig. Jag hade ernat att genast stiga upp i min wagn tillika med Sekreteraren; men detta samtal uppehöll mig. Jag stod i begrepp att erbjuda den främmande, fom otwifwelaktigt också ernade fig till Tiefendorf, en plats i min wagn. Den der flickan kunde gerna åka hos oss, hwiskade också Sekreteraren Hommel till mig. — Ni ffulle wäl ide misstycka det? — Mydet gerna, mycket gerna för mig, Hr Assessor. Wi kunde få Höra nå gra nyheter af Henne