0 1l-Å(. — — —— — — Några detaljer öfver jördbäfningen i Mendoza, hemtade ur ett privatbref ... I En rik, vacker och blomstrande stad har försvunnit från jorden. En jordbäfning har inom några sekunder förstört flera seklers långsamma arbete Tio tusen innevånare ha omkommit, endast fem tusen återstå, men af dessa äro de flesta sårade och i det mest utblottade tillstånd. Fäder utan barn, barn utan föräldrar, hustrur utan män, öfver allt ruiner och tårar, se der, hvad det förr så lyckliga Mendoza nu erbjuder! Det var den 20 Mars kl. 3 qvart på nio på aftonen, som den första jordstöten egde rum. Den varade endast fem eller sex sekunder, men var dock så stark att en mängd hus på ögonblicket instörtade. Som gasen redan var tänd å caferna och i bodarna, kom elden lös och hela qvarter nedbrunno. Ingenting kan beskrifva den förskräckelse som grep alla lefvande varelser, både menniskor och djur. Hundarna tjöto, fåglarna skreko och hästarne rusade likt vilddjur omkring ruinerna, för att undfly lågorna. Den 22 hade fasan uppnått sin högsta höjd; nitton stötar följde under nattens lopp efter hvarandra. Sårade släpade sig från det ena stället till det andra, med hjertskärande röster anropande sina medmenniskor om en hjelp, som ingen kunde lemna dem Inga matvaror stodo till att få, till och med vatten fattades. Till råga på eländet hade äfven de i stadens fängelser förvarade brottslingarne kommit lösa och dessa ströko nu omkring öfver allt, midt för allas ögon plundrande de kringströdda liken. En arbetskarl lyckades ändtligen framkomma till San Juan, och så fort denna stads guvernör blef underrättad om den förfärliga olyckan, afsände han genast till Mendoza lifsmedel och medikamenter. En mängd frivilliga, jemte en pluton soldater, skyndade äfven dit för att bidraga till räddningsarbetet. Tjuguåtta nunnor bebodde Jesuiterklostret och af dessa blefvo endast åtta räddade. Dessa heliga qvinnor flydde till torget San Nicolas, der de upphängde en klocka och improviserade ett altare. Ljudet af denna nödklocka blandade sig hemskt med nödropen. Från den 24 till den 26 kändes åtta stötar. Pestartade ångor uppfyllde luf ten, förskräckelsen var densamma. En Darmhertighetssyster, till utseendet mea ett spöke än en mensklig varelse, kom en af dagarna framkrypande från en hög ruiner, under hvilka hon i flera lagar varit begrafven. Det varen femi io års qvinna, liten och späd till växen. Hon hade händelsevis hållit en sax i handen den 20 eller i samma : ;gonblick som den första jordstöten nträffat, och denna sax hade blifvit — —