oss sällskap. Utanför krogen möttes flere landswägar. På en af dem kom nu den wanliga dagliga poftmagnen farande. Den Höll ftilla framför frogen; men ide blott för att poftiljonen skulle få fig fin manliga sup; wagnsdörren öppnades på samma gång och en ung flicka steg ur wagnens inre. Det war en täck, nästan skön brunett i ungdomens fulla friskhet och Liflighet. Såwäl hennes färg fom ansigtsbildning antydde något sydländskt. Hennes wäsen förrådde på samma gång beslutsamhet och stolthet. Hennes Elidfel tillhörde medelståndet. Man kunde taga henne för en fammarjungfru från något adligt flott i granns skapet eller också för en sömmerska eller modehandlerska från en grannstad. Det mar endaft ftoltheten i hennes stora swarta ögon, fom ide mille riktigt passa dertill.