Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1861, sida 2

mer och mer nyfiken, men på samma gång äfwen mig. Jag nekar icke till, att hans meddelanden hos mig fram kallade mångahanda tankar och uppwäckte mitt begär att närmare lära känna mannen, familjen och huset, hwarom han talade. Jag kunde nu icke få reda på någonting widare genom Sekreteraren; han Hade pladdrat om allt hwad han wisste. Jag sjelf hade aldrig förr hört namnet på f. d. fredsdomaren Lohmann i Tiefendorf, jag hade knappt hört namnet Tiefendorf. Ett ridande bud, som genast wändt åter, hade till domstolen inlemnat hans ansökan att få sitt teftamente uppsatt. Den war af testators son skrifwen på föregifwet uppdrag af denne, och det war hwad som enligt lag war nödigt. Den war helt kort, men stilen war öfwad. J likhet med Sekreteraren måste jag wänta till aftonen för att få min nyfikenhet tillfredsställd, och till den tiden skulle wi komma till Tiefendorf och till den wansinniges hus. Wi hade anträdt wår resa wid middagstiden. Tiefendorf mar, såsom jag redan nämnt, fem mil aftäge fet. Wägen gick, ofta ganska beswärlig, genom bergåtrakten. Före klockan sju på aftonen funde wi ide hinna fram. Det mar nu på senhösten och klockan sex började det redan mörkna. Klockan war omkring half sex på aftonen, då wi anlände till en bredwid wägen belägen frog. Derifrån och till Tiefendorf hade wi ännu en dryg timmas wäg. Wigen wek nu af djupare inåt bergen; det war ide längre den ftora landswägen; den blef allt mera swår. Hästarne mo ro redan uttröttade. Kusken wille gifwa dem bröd och låta dem hwila en halftimma. Wi höllo fram för krogen. DÅ wi efter en halftimmas förlopp stodo i bes grepp att fara widare, skulle ett litet äfwentyr skaffa