Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1861, sida 2

den stänga till sitt hus och dölja sin familj för hela werlden, och hölja allt uti mörker och hemlighet? Ser ni, högtärade Hr Assessor, allt detta måste likwäl fram i dag. Ah, ah, jag är mycket — — Och så ännu en sak, Hr Assessor. Han har en son, blott ett enda barn. Han är ännu ung, tjugofyra eller tjugofem år gammal. Wisserligen är han ännu icke förryckt, men han är dock redan melankolisk, grubblanz de och skygg för menniskor; och han har alltid haft anlag för sådant. Då han war fjorton år, skickades han på ett gymnasium; men redan efter några få månar ver måste de låta honom komma tillbaka, och från den tiden har han ide warit ur byn och ur huset, och om icke Pater Theodorus, om hwilken jag sedermera skall berätta er, och som är en lärd man, hade antagit sig honom, skulle han hafwa wäxt upp lika wild och rå, fom ett träd i skogen. Oh nu frågar jag åter: hmwarföre skulle den unge mannen blifwa få grubblande och folkskygg? Måste ide också något besynnerligt ligga till grund härför? — Ah, också detta måste fram i afton. — Och nyfiken är jag äfwen, hwad för slags testamente det är han will göra. Hwarföre gör han då testamente? Han har ju blott det enda barnet, som derförutan är hans lagliga arfwinge, och den gamle draken är icke hans hustru, det är säkert; hwad hon eljest kan wara, det wet Gud allena. Hans hustru dog kort efter hans ankomst till Tiefendorf, och först derefter kom den gamla till honom. — Ack, om han blott hade några ljusa mellanstunder under fin galenz skap! Ett sådant testamente gifwer en klar blick öfwer förhållanden mellan menniskor och familjer. — Ah, jag är mycket nyfiken ! På detta sätt pratade och fladdrade den lille man: nen utan uppehåll, och gjorde derunder sig sjelf alt