Den warsinniges steslamenle. Berättelse af J. D. H. Temme. (Forts. fr. föreg. n:r.) Od) sedan gif alt på hwad fom följer, Or AS: sessor: ÄAr 1808 eller 1809 fom denne Lohmann få fom en fattig tjensteman till Tiefendorf, jag tror han tom ifrån Elsass. Såsom fredsdomare hade han i ett för allt 1,800 francs lön om året, och derpå samlar man icke någon rikedom; men detta oaktadt köpte han, det war år 1815, af regeringen på en gång hela Ber nediktinerklostret i Tiefendorf — Fransmännen hade då redan upphäft det — jag skall omtala det efteråt — med alla dess byggnader, åkrar, ängar och skogar; och han betalde alltsammans kontant och hade ändock penningar i öfwerflöd. OM nu frågar jag er, högt: ärade Or Assessor, hwarifrån fick mannen penningarne? Han hade fått ett stort arf i fin hembygd, hette det; han hade sjelf utspridt det bland menniskor, eller kanske snarare hans gamle drake. Men dylika oförmodade, stora arf från främmande orter — man Ein: ner till sådant. Och ett par månader derefter blef han med ens galen. Han hade några få dagar före ut flyttat in i det wackra priorå-boftillet, fom hörde till det köpta klostret; vet är fom ett flott. Sedan def har ingen menniska widare fett honom. Hwarföre ffulle han genast blifwa förryckt? OM hwarföre skulle wäl han eller snarare den gamle draken från den ti