YWi taga mäl ej fel på person, Hr Sekreterare? fade jag. Wi skola ju sätta upp ett teftamente åt en Herr Lohmann i Tiefendorf. — Mydet riktigt. wördade Hr Assessor. Mannen mar under Fransyska tiden fredsdomare i Tiefendorf. — Och han är förryckt 2 — Sedan flere år tillbaka. Det weta alla menniskor. — Men, Hr Sekreterare, då fan han ide göra något teftamente. — En galning fan ide göra något testamente; lagen förbjuder det. En klok lag, Or Asfesfor. — OM ni känner med säkerhet att mannen ide har fitt förnuft i behåll ? Den lilla mannen säg på mig en wiss ängslan. Han tycktes frukta, att jag genast skulle wända om. J sådan händelse hade Han likwäl gått miste om mar ten och resekostnadsersättning. BFolt säger få åtminstone, Or Assessor. Och då — — Oh då? — En finnesfwag menniska tan ju också hafwa fina liusa mellanstunder. I fyns nerhet wid dödens annalkande är detta en känd sak. OM då — och då — —M — Ni har ännu något att tillägga Or Sekreterare 2 Hans ansigte lyste af tillfredsställelse. Sr Assessorn skall blifwa få mycket mer föranledd att genom sorgfälliga frågor söka få utredt, hur ruwita testator också är full besittning af fin fjälskraft. — LPagen föreskrifwer ju dessutom detta. — Jag menar genom frågor i alla riktningar angående hans lefnad, hang familj och hans hushållning. Ah, då måste han komma fram med många saker. Ni ler, Hr Assessor? Jag försäkrar er, att jag icke säger det af förwetenhet; men jag är en gammal praktikus, som redan gjort tjenst i tjugo till tjugofem år: och ni, Hr Assessor — jag hoppas, ni icke upptager det illa — är wisserligen en lärd herre, som lärt sig