oo 9 TV SPEARS V MEST SEE VA gifwa. Att hylla denna regel är för hwarje fann frihetswän det klokaste. J denna syftning hafwa också borgare och bondestånden uppställt fina adresser till konungen att han må låta utarbeta ett förslag till ny sammansättning af wär lagstiftande församling. Hwarje god med borgare bör derföre understödja dessa adresser och genom sitt namns undertecknande wisa att han instämmer i dem. — Oskarstenen, som liknar en af forne tidens minneshällar, är blott på framsidan lösligt släthuggen. Öfwerst synes en kunglig krona i upphöjdt arbete. Derunder läses: OSCAR I 1854. Stenen skall wara ett minne af fo nung Oscar och särskildt af det tillfälle är 1854, då han egenhändigt lemnade Gotlauds nationalbewäring dess första fanor. Om den i Stockholm af dess Lärare-sällskap den 1 dennes firade årsfest, lemnas i N. Dagligt Allehanda följande intressanta meddelande, som vi anse förtjent att äfven här intagas. Det lyder sålunda: Stockholms läraresällskap firade sistlidne lördag, den 1 Juni, sin årsfest med en glad middag på Hasselbacken. Nästan hela hufvudstadens lärarecorbs hade infunnit sig. Den gamla och den nya skolans män sutto förtroligt vid sidan af hvarandra. Den enda inbjudna gästen var byråchefen, expeditionssekreteraren Nordvall. Sällskapets ordförande, hr rektor Rabe, tolkade i ett enkelt och hjerligt föredrag det svenska läroverkets stora förbindelser till hr Nordvall, hvars oaflåtliga sträfvande för skolans bästa, och hvars embetsbefattning under en ofta stormig tid vunnit allmänt och rättvist erkännande. Sedan hr Nordvall besvarat skålen, uppträdde lektor Bjursten och föreslog en skål för Stockholms läraresällskap, dess utveckling och framtid, i följande verser: Den 1 Juni I vetenskapens idkare, uppväckte Af vårens sol från eder vinterlur, Upptucktare utaf det unga slägte, vögbrytare för framtidens kultur! Jag eder alla hit till bålen kallar; Lägg serlan bort, der drufvans perla svallar! Ett år har gått. Hvad ba vi väl uträttat Hör det oss till att ropa: allt är godt! Visst ha vi många hundra stilprof rättat Och månget frö i unga sinnen sätt, Men ingen kan dock märka: — hur vi vaka Att Erik här ger ax och Olof kaka. Ty långsamt mognar ju vår skörd, I bröder! Det är ej vårens sol, som ammar den. Den går ej uti ax, fast sommarn glöder Och i September står den vårgrön än. Ar det väl höstsäd, vårsäd? lutetdera, Fast höstoch vår, termin vi få plantera. Vi gå och harfva och på nytt omplöja De fåror, hvilka gro igen så lätt; Vi stockar, sten och ogräs undanrödja Uppå ett äkta åkermannasätt, Med björkens qvistar stod ju plantor späde, Att ingen teg må ligga få i träde.