En mängd widriga bilder genomforo Grefivinnans hjerna, under att hon, obeslutsam, hwad hon skulle säga, med dystra högmodiga blickar betraktade flickan. Hwem är ni? utstötte hon slutligen med hwass och häftig röst. Magdalena Carletti! Er fader 2 Jntet swar. Åunu en gång frågade Grefwinnan utan att få något swar. Då utbrast hon wredgad: Ri har målat Konungens porträtt? Hwar har ni haft tillfälle att få fe Hand Majeftät 2 Här i hufet. Grefwinnan bet fig i läppen. Hon ryckte i tlädningsbanden. Slutligen kunde hon icke längre återhålla sig och utropade med största häftighet: mSförffämda! — Huru har ni kunnat wåga er att måla af Konungen? — Konungen! Ha — For mingen! Srefwinna, jag fann, att jag ide hade kunnat wälja någon bättre modell. Konungen är en wacker karl. Fafå? Finner ni det? utropade Grefwinnan likblek med ett litet knapphändigt leende. Ia, det tyder jag. Bort från mina ögon, fräda warelse! utbrast Fru von Cosel, utom fig af wrede och raferi. Man ffall fätta in er på ett tukthus, ni, landstrykerska, fom ni är! Jag fruktar ide någon, swarade den unga flictan lugnt. Med detta porträtt, fortfor Grefwinnan, Har ni welat bana er mwäg till Konungen, för att sedan funna tigga af honom. Dessa usla utländningar, fom