Norrländska Korrespondenten – 22 juni 1861, sida 2

Grefwinnan Cosel hade knappt genom Rosalba Carriera erfarit det werkliga förhållandet med målningen, förrän hon brann af begär att lära känna den unga, talangfulla konstnärinnan. Hon befallde, att Magdalena skulle ögonblickligen inställa fig hos henne, — och hon kom. Grefwinnan låg på en soffa. En grön fanumetås klädning omhöljde hennes herrliga, junoniska gestalt; ett diadem af perlor prydde hennes sköna hufwud, dyr bara smycken prydde också hennes armar, och Hon ftödde mot den ena af desfa fitt få ftolt och trotfigt upp: lyftade hufwud. Hon mar omgifwen af den största glans och en sådan der raffinerad, utsökt lyx, hwilken hon tyckte så mycket om och hwarmed hennes kunglige wän öfwerhopade denna anspråksfulla qwinna. Hen neg ansigte war riktadt mot dörren och hennes brinnande, swarta ögon fästades forskande och genomträngande på den inträdande konsknärinnan. Hon såg en enkelt klädd flicka framför sig, hwillen hade något lungt och säkert i sitt skick, något fint och ädelt i fitt anlete. Den mest blomstrande ungdom omhöljde gestalten; armarne woro wäl afrundade, händerna små och håret i dess rika glänsande ymnighet uppknutet i nacken. J Grefwinnans hjerta uppstod förwirring och wrede. Det war henne öfwer all höfwan obehagligt, att gåtan skulle få en sådan upplösning. Hwem mar wäl den oförskämda? Huru kunde hon måga att måla Konungens porträtt och dertill på ett sådant sätt fom hon hade gjort det, — med en älskandes ögon! Om Kungen finge meta detta! Denne Konung, fom mar få känslig för qwinliga behag, — denne August den starke, fom med hänseende till wackra fruntimmer blott alltför mycket war Ångust den swage!