Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1861, sida 3

målat sådana bilder! Ja, tillstå det, du war en hemligt glödande rosenknopp — ad, acd! OM åter stack Handen fram bakom stolskarmen och gjorde djerft några raffa drag på Konungens porträtt. Rosalba Carriera for upp ur fina drömmar, sökte att få tag uti handen och utbraft: SSmwad gör du, din gås? Wågar du att lägga din fuffare-hand på detta konstwerk? Bort, förmätna! Bort, att jag ide tuttar dig! Den unga flickan drog fig något litet tillbaka, och då hon såg, att Hennes herrskarinnas wrede började lägga fig, fade hon med fin uppriktiga stämma, under det hon ihopknäppte fina händer: För Guds skull, Signora, säg mig, om denua bild werkligen är få wäl målad ? YJa wisst! Men hwad bekymrar det dig? SAmad det bekymrar mig? FJala då! utropade konstnärinnan, i det hon blef uppmärksam. YWet du kanske hwem fom målat den oh på hwad sätt den kommit hit in i rummet? — Flickan böjde jakande sitt hufwud. Rosalba sprang upp. Nå hwem?2 utbhrast hon lifligt, hwem är det, fom här i detta Hyperboreernas land wågar måla lika bra fom jag? Hwem är det? Det är ingen man, Sianora! a St mydet sämre! Således en qwinna? Jag stulle funna hata henne, förfölja henne, döda henne! Hwad heter hon? Hwar är hon? j Son stär framför er! fade flickan lnant. Det är jag! tillade hon med stolthet och mivbinden. NOTT). I