kedan tidigt på morgonen började stadens gator att hvimla af skarpskyttar, som samlade sig korporalskapsvis, äfvensom af stadens andra innevånare, som intresset och nyfikenheten lockade ur Morphei armar, för att se, huru den frivilliga, naturligtvis ännu ganska ofullkomligt ordnade krigarskaran skulle taga sig ut. Sedan korporalskaperna uppmarscherat på borggården, formerades öppen fyrknat med front åt slottet. Centern intogs af de korporalskaper, som redan försett sig med gevär, och på sidorna stodo de, som vänta på sådana från kronans förråder. Fanan blottades. Spelet, bestående af 6 messingsinstrumenter och tvänne trummor, intog sin plats bredvid föreningens sångafdelning, som, understödd af instrumenterna, uppstämde psalmen N:o 420, verserna 1 och 4, satt i qvartett och inöfvad af herr cantor Åhlfelt. Derefter höll stadens comminister, hr pastor Carlstedt, bönen, kraftigt talande till allas hjertan, till en del särskildt för tillfället. Vid bönens och välsignelsens slut afsjöngs ytterligare en psalm. Såsom ett sannt uttryck af de tänkesätt, som lifvade alla, gick genom lederna ett: — Gud bevare konungen och fäderneslandet! Den flärdlösa och enkla akten var för hvarje varmt och öppet hjerta vacker och gripande. Med undantag af de skarpskyttar, som äro, såsom beväringsynglingar, kommenderade på kampementsplatsen Malmen, hade corpsens medlemmar mangrannt tillstädeskommit på enstaka undantag när, klädde enligt utfärdade ordres. Den sålunda uniforma drägten, oaktadt till sin natur, med undantag af mössorna, helt och hallet civil, gaf det hela ett enhetsfullt och harmoniskt utseende. Mössorna, som äro af muskusgrått kläde, med blåa och gula kokarder, hvarunder en hvit knapp, med stadens vapen, jemte trens, är anbragt, voro, med sin blanklädersrem j rundt omkring, ganska nätta. Den utvecklade fanan var för det hela en ganska vacker föreningspunkt. Fanan i: göres af en hvit duk med provinsens hertigliga kronor i alla fyra hörnen, samt stadens vapen — ett lejonhufvud — i midten, kronor och lejonhufvud i guld. Vid den glänsande metallziraten öfver fanspetsen är en 21 aln lång, blå och gul dubbelkordon, med toffsar af samma färger, fästad. Framför predikanten voro tvänne trummor upplagda. ; Men så angenämt intrycket af taflan i sin helhet än var, det djupaste väcktes dock af den — i den vackra och klara morgonstunden — till själ och sinne ljudande sången och talande bönen. Den närvarande ganska talrika folkmassan bidrog icke heller så litet att förhöja ögonblickets högtidliga intryck. Så snart chorum var slutadt, afmarscherade bataljonen i rotviskolonn till m—— —FJJ— ÄL