min älskade Manvillier! ropade Mr Davystone, i det han omfamnade fin män, huru Iydlig jag är att återse dig; men hwar har du warit under tjugo år, min arma wän? — Jag skall berätta dig allt i wagnen, Fitzmoor, fade Mauvillier, ty jag har en tjenft att bedja dig om, fom gör det nödwändigt att du genast följer mig till ftaden. Med dessa ord drog Mauvillier fin män till en med präktiga hästar förspänd wagn, i hwilken han tog plate bredwid Mr Davystone. Ankommen till staden, höll wagnen först utanför högste Polischefens boning, Sir Edward R. Denne syntes snart åtföljd af Kapten B.,förite Polissekreteraren och hr Charles D., Fransk Kon sul i Calkutta. Dessa tre hrr uppstego i en annan wagn och följde Grefwens kalesch in på en smal gata, belägen bakom Davystonska hotelet, hwarest Maurice lät dem stadna. Mr Davystone steg först ur, hans anletsdrag woro till och med mera wanstälda än hans dystra reskamrats. Herrarne begåfwo sig genom den af Maurice öppnade bakporten in i Davyftonska Hotelet, hwars gård de öfwerskredo på tåspetsarna uns der djupaste tystnad. Ledsagade af Maurice, kommo de uppför en baktrappa in i en mört tambur, hwareft wår gamle bekante Nilou befann fig. Denne be swarade med en jakande nickning en frågande åtbörd af fin herre, och drog fig fedan tyft ur rummet. Mau rice wände fig derpå till fina följeslagare, wisade dem med fingret tre små öppningar i wäggen, och lät dem genom tecken förstå, att de skulle lägaa örat till dessa öppningar, fom förde till det angränsanre rummet. Twå röster, hwilka Mr Davystone alltför wäl igen kände, samtalade med hwarandra. John gaf just nu sin herrskarinna den försäkran att i går i hans närwaro Grefwens lik blifwit kastadt i Hougly. (Forts.)