nit upp. Frågade man honom sjelf derom, så svarade han: Jag ä dubbelt så gammal som Anna, för dä sa presten när vi hadde bröllopp. — Och huru gammal var hon då? frågade man honom vidare Ja, dä vetja inte, men när ho begrafdes, sa presten attho va jemt ett halft hundra — så kan J fäll sjelfver räkna ut huru gammal ja kan vara, svarade Jens, och den räkningen hade väl inte heller varit så svår, om man bara hade vetat när han blef gift och när Anna dog, men om de två sakerna kunde han ej gifva annat besked än att det var gruvelit längesen. För öfrigt var han väl nära sina åttio eller kanske deröfver. (Forts. )