Norrländska Korrespondenten – 8 juni 1861, sida 2

sin Boliah närma sig ankarplatsen på hundra stegs afstånd, gjorde derpå halt, gaf hwar och en af roddarne ett glas rom för att stegra deras mod, och lät så snart det blifwit fullkomligt mörkt, ro sin båt till sidan af Jagrenath. I det ögonblick då de båda båtarne berörde hwarandra, utstötte en af roddarne ett alarmrop, hwilket snart förwandlade sig till ett rep af smärta, ty Mauribe hade med wåldsam hand fattat roddaren och kastat honom mot masten. Upppäckt af detta skrik, wisade sig John i dörren till kajutan med en pistol i hard, en jernhand frånryckte honom hans wapen och fattade honom derpå i strupen med sådan kraft att John straxt förlorade sansningen och fom en lif lös massa störtade omkull. Manskapet på Jagrenath gjorde i början min af att göra motstånd, men wid anblicken af de sablar, med hwilka roddarne på den andra båten woro bewäpnade, gåfwo de fig genast åt fina landsmän, hwilka, numera wissa på sin seger, stolt swängde fina wapen. Sedan John blifwit wäl bunden och nedförd i tajutan, lät Maurice framföra de båda fruntimren, hwilka woro, såsom han förmodat, twå af Mrs Davystones kammarjungfrur, han ställce några frågor till dem; men de woro få före wirrade af ångest, att några säkra underrättelser af dem ej kunde erhållas. Han wände sig derföre till John sjelf och började undersöka hans kläder. J en af hans fickor fann han en tillsluten portfölj, som innehöll bref och ett hwitaktigt pulwer. Nilou förklarade det efter en fort undersökning wara förgift. Nu sprang Maurice lös på John och fattade honom ånyo i strupen. Eländige, du har låtit förgifta mig! ropade Maurice ursinnig, i det han drog John upp på däck och höll Honom utanför tanten af skeppet, får fom mille han nedstörta honom i floden. NÅd, Herr