dock den tanken för Mary, att hon skulle afresa från Calentta, utan att förut få tala med Kaptenen, ännu smärtsammare än om aftonen före hennes möte med Kaptenen; ty hon hoppades att han skulle funna rätt färdiga sig, och Mary sökte derföre en förewändning, som gaf henne tillfälle att besöka de förnämsta gator i staden. Då befallningen att spänna för wagnen blef nedförd till stallet, stod Nilon bredwid kusken William, han hwiskade några ord till honom och lemnade derpå skyndsamt gården. En qwart sednare for Mary derifrån: men hon hade endast pasferat några mindre gator då wagnen wek af till en föga besökt allse der hästarne började skena, tills plötsligen twenne män störtade sig emot dem och twingade dem att stadna. Omedelbart derpå syntes Kaptenen wid wagnen, som lugnade Mary och bad henne bewilja sig ett kort samtal. Upprörd af den hastiga farten och kanske ännu mera genom den owäntade åsynen af Kaptenen, steg Mary ur, utan att rätt weta hwad hon gjorde och fölide honom till en skuggig sidogång. Kaptenen erhöll utan swårighet en noggrann berättelse om det som dagen förut passerat emellan Mary och hennes stjufmoder, hwarefter han å sin sida med fullkomlig uppriktighet meddelade henne att hans härkomst war höjld i ett hemlighetsfullt mörker och att detta war orsaken hwarföre hennes fader tillbakawisat hans frieri, han berättade sedan, att han år 1837 i Havre Lärt finna Mrs Davystone, fom då bar namnet Helena Borgelle och uppgaf fig wara enka efter en fjöofficer, att han då fattat böjelse för henne och tillbjudit henne fin hand och att hon gynsamt upptagit hans Hyllning; men en wacker dag hade hon, utan att lemna honom en rad till förklaring, hemligen afrest från Havre, åtföljd af en af de rikaste handelsmän i staden; sedan