underkasta fig att, till wedergällning för missbruket, undergå nägra månaders wit: tur. Om brist på födoämnen genom sådant missbruk uppstår, tryckande till den grad att det medför lidande för mifhushållsamma menniskor, tan sådant hos rvättäntande menniskor ide wäcka något medlidande; dot äro sådane medlemmar i samhället högeligen att beklaga, derföre att de genom egna åtgärder, alldeles emot all ordning, sträfwa att befordra fin ler kamliga nöd, fom med iakttagande af en god hushållning likwäl kunnat undwikas. Det nämndes nyligen att förlidet års wälsignelserika skörd warit högst fördel: aktig för ortens ekonomi; men allmogen tyckes dock icke kunna lefwa endast af gröt, bröd, mjölk, ost och smör, som wankas i alla gårdar; utan måste detta hwardag: liga för ombytes skull omwexla med nä ara utländska artiklar och produkter, få som kaffe, foder, win, m. m.; men allt detta är temligen dyrt. Men utaf alt, som införes till Lappmarken, är wäl artikeln salt det dyraste, då en tunna här måste betalas med 20 a 22 rdr. Den: na artikel är dock en nödwändighetswara och fan ide umbäras, om också priset derå stegrades till dubbelt mera, — alldeles såsom förhållandet är under mifmärt: åren, då priset å spanmål någon gång uppgått ända till 30 a 10 rdr för en tunna korn. Stundom har klagomål försports öfwer landthandlares försummelse eller oförmåga att införa och tillhandahålla sådana waror, hwaraf folket är mest i behof och hwilken tröghet och brist å landthandlares sida ofta föranledt till transport å bar mark, fom i en lands: ort, der kommunikation genom landswäg ej är öppnad, blifwit ganska kostsam; wid sådant förhållande fan det ide wara underligt att prisstegring blifwit en oundwillig nödwändighet. Sedan landthandare slagit fig ned i Lappmarkssocknarne, (och detta antal ökas årligen af sådane som finna plogen och spaden wara för unga för lifnäring), har allmogen till: fälle att när fom helst få köpa hwad som behöfs; men det klagas allmänt öfver deras fintlighet uti beräkningar att förhöja de införda warornas wärden utöfwer allt mått och gräns, såsom t. er. ut, då prifet å kaffe och socker blifwit bestämdt till ide mindre än 42 ff. pr fålp. och tros snart uppgå till en rdr. Då man i Örnsköldswil kan köpa 1 lisp. saffe för 12 ror 44 sk., hwilket gör 31 k. pr skålp., blifwer det alltså ett obestridligt faktum, att landthandlare i dens na ort tyckas wilja hafwa och behöfwa en stor förtjenst för att kunna uppehålla sig. Detta bewisar att landthandlare xistera ide för att stå till allmogens tjenst, utan för att på dess bekostnad rikta sig. Men den sålunda hopfamlade förtjensten har man dock fett ganska hastigt förswinna.