Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1861, sida 3

och bad Mr Davystone, då denne aflägsnade sig, att han i afseende på Kaptenen måtte hafwa billiga anspråk, hwarefter Mary omfamnade fin stiufmoder uns der tacksägelser för hennes bistånd. Mr Darystone gick genast till Mr Mailsand, och war tnappast återkommen från detta besök, då hans betjent införde Kapten Duport. Leon Duport gick med en sjömans frimodighet rakt på saken. Min herre, fade han, jag kommer för att af er begära er dotters hand. Den så owäntade underrättelsen om er afresa jemte den omständighet att jag här är en främling, skall, som jag hoppas, urskulda det owanliga, som ni kanhända finner i mitt frieri. Ehuru jag på långt när ej är så rik som er dotter, så har jag dock en ganska wacker förmögenhet, och i detta affeende kan er wän, Mr Mailsand, gifwa er fullständiga upplysningar om ni så önskar — Min fru och dotter har beredt mig på ert anbud, min Hherre, fwarade Mr Davystone, soch min första åtgärd har warit, att begifwa mig till Mr Mailsand, fom bekräftade det smickrande omdöme jag hört om er. Tillåt mig derföre nu att bedja er upplysa mig om er familj. Hwilken rang och fame hällsställning innehar er familj i ert fädernesland? — Denna få naturliga fråga blef ett ögonblick obeswarad, men sedan fade Duport: Jag har aldrig kännt mina föräldrar. Det är 21 år sedan Kyrko herden i en liten by, i grannskapet af Bordeaux, en afton på landswägen mötte en gammal fru, som bar på armen ett barn om 1 eller 2 års ålder; hon fyntes utmattad af hunger och trötthet. Rörd af medlidande närmade fig Kyrkoherden henne; men märkte wid de första ord hon talade, att hon förlorat förståndet. Med mycken möda förde han henne till fitt hem, men redan följande dag dog den olyckliga frun,