Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1861, sida 3

sällskap åter satte fig i rörelse, blef Duport och I ry, fom tagit hans arm, några fteg efter de ani — Jag är få bedöfwad af min lycka, fade Kaj nen till fin förtjusande ledsagerska, att jag till med nu då jag met mig mwara bredwid er, fnapj håller det för möjligt? — Men hwar har ni: rit under denna långa tid? — Jag har warit gefär sexton månader i Bengalen och för vfrigt t bragt twå månader i Calcutta ... förra året id och Augusti månader. OM jag kom först i Sept ber, anmärkte härpå Kaptenen och berättade nu, ru han förlidet år förgäfwes sökt henne i Cap huru han derstädes försökt utforska lord Fitzmoares I wistelseort, och då jag, fortfor han, slutligen 1 ste inse att alla mina efterforskningar woro fruktli hade lifwet ej mera något behag för mig! — : ma män! hwiskade Mary med wek röst, ifmen har litet mycket! ... men hwarföre aflägsnade er få hastigt i går då ni återfunnit mig? — K tenen, hwars ansigte plötsligen förmörkades, swar något dröjande, att han fruktat att Mrs Davyst skulle fe honom. — Denna försigtighet fom nå för fent, fade Mary leende, och berättade nu å sida för Kaptenen hela det samtal hon dagen fö haft med fin stjufmoder, och sökte öfwertyga hon att Mrs Davystone hyste de bästa tänkesått om d båda, och i allo förtjenade deras tacksamhet. (Forts.