kunnige personer intygat, att detta sednare såwäl till uthållighet fom färgens på litlighet har företräde framför tläde samt dessutom ej wore hälften få dyrt. oo Uti tion finska Hämäläinen Oe rättar en korrespondent från Loppis om en trollkarl, fom under sistlidne winter derstädes förrättat sina mirakler. Han kom en dag inkörande till ett enstaka torp wid stranden af Hirwijärwi och begaf sig in i stugan, der tre gummor ifrigt surrade med sina spinnrockar, medan en skrärdare satt på bordet och sydde plagg åt karlarne, hwilka nu woro borta. (Senast wid inträdet wisade mannen hwars andas barn han war. Jklädd en lång fårskinnspels utan öfwertyg, börjar han, med ryggen wänd åt gummorna, föra ett besynnerligt wäsen, göra diverse åtbörder, nysa, mumla o. s. w., allt utan att yttra ett ord. Omsider upplåter han dock sin mun till tal, men detta ökar blott gummornas förskräckelse. 7D we! säger han, allt är förgjordt i detta arma hus! alla förbannelsens wederwärdigheter, alla trolldomens pilar äro af onda menniskor jagade hit och skola föra eder bort i förderfwet. Jngenting kommer att hållas i era fingrar, allt skall gå er ur händer: na, boskap och hästar skola dö inför era ögon, om hjelp ej snart kommer emellan. Detta uppenbarades genaft för mig; när jag satte högra foten inom dörren, for ett styan genom min kropp, och jag begrep i ögonblicket huru faten förhöll fig. Man kan tänka fig gummornas bäfwan och förskräckelse wid denna förklaring. Men, fortfor han, jag är den som fan hjelpa, fom kan förjaga det ons da, tillintetgöra förbannelsen och krossa trollpilarne, om J blott anförtron er åt mig, och någon synnerlig ersättning will jag ej hafwa. Gummorna drogo åter andan wid dessa tröstande ord och upp. lysningen om denne hjelpares ankomst just i grefwens tid innan det onda ännu hunnit åstadkomma förderf. Undergöraren fördes in i kammaren och undfignades på bästa sätt, hwarefter han redan der började sina kurer; han ställer sig på knä framför gummorna, gör beftynnerliga åtbörder, blåser i en glödande kolhög samt gör ett förfärligt wäsen med fin mun. Sedermera begaf man fia till fähuset för att hjelpa boskapen. Man lade ett trolltyg framför den till utfeendet äldsta fon samt tände med en fwaf-. welsticka en fräsande eld på kons hufwud, hwilket allt tydligen bewisade att det onda war bland kräken och att det med röken nu gick fin wäg. Slutligen fingo gummorna gifwa penningar, hwilka la: des framför hwarje ko och först dagen derefter skulle få tagas bort. Wid ut: gåendet stängdes dörren noga, och mans. nen drog med fitt finger ett kors på densamma. Dylika konster gjordes äfwen i stallet, hwarefter man gick in och stärkte jig med kaffe och bränwin samt gaf mans nen en rundelig betalning, oberäknadt att hans påse fylldes med bröd, kött, smör och ost, tt gummorna woro nu fits va på att få minft tre pund smör af — — ——T—T—TU — — —————— . NE år vv Fa , 2