hwarest han blef skött af Mrs Lynch och hennes ffyddsling. Denna skötsel i förening med den omständighet att en ftiltje höllo de båda skeppen bredwid hwarandra i fjorton dagar, föranledde att Duport icke få snart återwände ombord på sitt skepp, fom hans återställande annars tillåtit; innan förloppet af fjorton dagar hade Leon Duport och hans sköna sjuksköterska tillstått deras ömsesidiga böjelse. Då kom en skön morgon den efterlängtade winden, hwarigenom de båda skeppen togo lika riktningar och de båda tröstlösa älskande skiljdes. Så ungefär lydde det wäsentliga af den berättelse Marty meddelade fin stjufmoder. Och ni har sedan def ej återsett Mr Duport? frågade Mrs Davystone, då Mary slutat. — MNej, i dag förft ... han skulle under det påföljande året gå till Cap och dröjer der fjorton dagar. — Han hade wil onlömt sitt löfte, eller war wägen Honom för lång. — SN nej, jag är öfwertygad fast öfwertygad att han tom, fwarade Marty med otålighet; men ni wet ju att ni lemnade Cap några månader efter min ankomst, för att resa till Calcutta. Och huru ffulle han funnat utforska hwart wi reste? Om man äfwen nämnt namnet Davystone för Mr Duport, huru skulle han förstått att Mif Davystone och Lord Fitsmans dotter war en och samma person? — Det är sannt, anmärkte Mrs Davystone, derpå hade jag ej tänkt. Befökande afbröt här de båda damernas samtal och Mrs Davystone lemnade sin stjufdotter, sedan hon med moderlig ömhet slutit henne i sina armar och tysst henne på pannan, med upprepade försäkringar att hon skulle göra allt hwad hon förmådde för att bereda Marys lycka. Men denna sednare Hade dock ej med det förtroende fom hon gjorde, lemnat fin ftjufmoder, om hon kunnat fe den förändring, fom wisade