Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1861, sida 3

de båda herrarne hade träffats hos Mr Mailsand och då blifwit bekanta. Till lycka för Duport trodde Gardiner, att denne uppfångat hans bortsprungna häst och war på wäg att föra den tillbaka, och uttömde sig derföre i tacksägelser mot Kaptenen, hwilken begagnade denna för honom oförklarliga willfarelse, för att blifwa qwitt Gardiner, i det han tillbjöd sig att föra hem hans häst, ett tillbud som blef antagit of Gardiner, efter några af höfligheten fordrade mot sägelser. Mr Gardiner sin sida skyndade till pros menadplatsen, hwarest Han fnart slöt fig till Mr Das vystones kalech. Sedan han helsat på de båda da merna och wexlat några ord med Mrs Davystone, wände han, på en wink af denna sednare, sin häst till den sidan der Mif Marty fatt. Jcke afskrämd af det falla emottagande fom han rönte af henne, sökte han börja ett samtal, hwilket bemödande dock icke wille lyckas, oaktadt Mrs Davystone på allt sätt understödde honom derwid. Då han förgäfwes uttömt alla samtalsämnen, fom han trodde skulle kunna upps wäcka en ung dams intresse, fom han slutligen att berätta om sin hästs flykt och om sitt sammanträffande med Mr Leon Duport. Då han nämnde detta namn kunde Mary ej tillbakahålla en rörelse, hwilken be märktes af hennes stjufmoders genomträngande blick. — Hmwem är denne Hr Duport, frågade denna sednare med synbar likgiltighet. — 7Han är Kapten på Bengalen fom för närwarande ligger för anfar i hamnen, swarade Gardiner; för några är sedan träffade jag honom temligen ofta hos Mr Mailsand, redaren för hans fartyg. — Det är förwånande att wi aldrig sammanträffat med honom, anmärkte Mrs Davystone, och i synnerhet att wi aldrig hört talas om honom. (Forts.)