Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1861, sida 3

kanalbron, som är ytterst brant åt ömse siror, stannade kusken för att låta en passagerare stiga ur, och under det fons duktören tog emot betalningen, började omnibusen stryka baklänges. Hästarne woro unga och lifliga, och wid kuskens bemödanden att få dem framåt, började de stegrade sig, tistelstången inwecklades i bukjorden, kusken förlorade wäldet vf: wer dem och omnibusen strök fortfarande baklänges nedför bron, gjorde få en ha stig swängning ned åt slussbasinen och nedstörtade i kanalen, innan hjelp kunde anlända. Kusken, erfaren i sitt yrke, lärer hafwa warit fullkomligt nykter: han satt qwar på sin plats och drogs sedan lefwande upp ur wattnet af en poliskonstapel, fom war på post i grann: skapet. J omnibusen sutto sex pasfage rare, hwilka alla nästan ögonblickligt förlorade lifwet. Det war ett förffrädligt uppträde. De hjelplösa olyckliga warelserna inuti wagnen skreko och både förgäfwes om hjelp. När denna kom, war ingen mera af dem wid lif. — En tidning från Amerika uppgif wer, att öfwer 1000 personer, alla nåra nog uteslutande bofwar, som, enligt hwad man med wisshet känner, efter begångna swåra brott rymt från Europa, nu åro predifare, heliga män oc profeter på flera trakter inom den nya werlden. De skratta sedan i mjugg öfwer de lätt troende, fom på flerehanda sätt blifvit af dem bedragne.