Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1861, sida 2

och sprängde bort i galopp. Tjenaren stirrade ett ögonblick bestört efter den bortilande; men beslöt fedan att förfölja honom och just då han för detta ändamål lade tygeln tillrätta på sin andra häst kände han sig fattad i armen. Förargad öfwer detta nya hinder, wände han fig häftigt om och såg frame för fig matrosen Maurice, hwars wanligtwis få lugna ansigte i detta ögonblick hade antagit ett för: skräckande uttryck. Wid denna anblick gjorde tjenaren, blef och stum af förskräckelse, en rörelse för att bes fria fig från Maurice; men denne fattade honom i strupen med sådan wåldsamhet att den olycklige tjena: ren måste inse det fruktlösa uti hwarje försök att fly. Om du rör dig, så stryper jag dig fom en hund! fade matrosen i hotande ton. Hwar är Julia? swara eländige .. . Den förskräckte tjenaren framstammade några obegripliga ord. 3 detta ögonblick närmade sig en ung man, ropande: IJohn, John! — Ar det dig man ropar, frågade Maurice den af honom fasthållne tjenaren. — Ja, swarade denne. — Du har alltfå bytt om namn? — 7Ja, fade tjenaren med synbar förlägenhet. Matrosen förblef ett ögonblick obeflutsam; men då han såg den unge gentlemannen med raska steg närma sig, släppte han tjenaren, i det han fade till honom med befallande röst: Sig att Häften har sprungit ifrån dig; tala med ingen om mig . .. isynnerhet icke med Julia . .. understå dig ide att une derrätta henne om wårt sammanträffande, ty då är dn förlorad. Med dessa hotelser lemnade matrosen tjena ren och återwände till båten, i hwilken Robert wäntade honom, John war, oaktadt hans motftåndares afläg8nande, annu få föga återkommen från den dödliga fruktan, som denne hade ingifwit honom, att hela hans kropp darrade, då gentlemannen, hwars ankomst han