Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1861, sida 2

härtill, närmade fig Kaptenen en matros, fom fatt af sides från det öfriga manskapet, och just då tog en duktig klunk ur en bränwinsflaska, fom han straxt åter nedsatte bredwid sig, utan att märka den kommande Kaptenen. Kaptenen betraktade honom stillatigande ett ögonblick, derpå grep han, med en hos honom sällsynt uppbrusande wrede, den bredwid matrosen stående bränwinsflaskan och slungade den öfwer däck, i det han fare till honom: Manurice, ni ffall tillika med Robert ro båten; det är bättre än att ni qwarblifwer här på skeppet för att supa er full. .. Huru kan ni dock för nedra ev få? Maurice uppsteg lugnt, utan att det minsta tecken till missnöje stod att läsa i hans orvör: liga ansigte, och twå minuter senare fatt han wid No berts sida i båten, hwars akter Kaptenen hade inta: git och fom genom de båda matrosernas kraftiga Ärslag hastigt gled framåt. J det ögonblick jullen fom framom ett stort Amerikanskt skepp, warseblef Duport på stranden en med twå präktiga hästar förspänd kar lesch, ur hwilken en ung flicka just då såg ut, för att kasta en blick öfwer floden, hwarwid Kaptenen blef warse ett af blonda lockar omgifwet ansigte. 73 land, hastigt i land! ropade Kaptenen wid denna fyn, i det han samtidigt reste sig upp i båten, för att ej förlora ur sigte kaleschen, fom hastigt aflägsnade sig. Några ärslag till bragte båten helt och hållet till stranden, Kaptenen sprang ur båten, skyndade upp på kajen och såg här ännu hurn kaleschen for i riktning åt Fort Williams. Han gick några steg widare åt detta Håll, men då han i närheten fick se twenne ridhästar, hwilka höllos wid tygeln af en tjenare, wände han sig till den sednare, kastade till honom sin börs, grep en af hästarnes tygel, stötte tjenaren åt sidan, då denne wille tillbakahålla honom, swingade sig upp på hästen