Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1861, sida 3

bergs lik funnits icke mindre än fjorton hugg och skåror, under det Göthe omförs I mält ett wida mindre antal. Med ans I ledning af särskilta frågor i afseende härå i medgaf Göthe, att Forssberg wid anfallet mot henne hade stretat emot; att han derunrer tilldelat henne 3 eller 4 hugg i hufwudet och att han, sedan Hon af detta wåld fallit omkull, gifwit henne ett par hugg i halsen; troende Göthe att de skader fom funnits å axlarne uppkom mit derigenom att wid huggen mot hufz wudet knifwen slintit ned mot axeln. De hugg och skåror, som Göthe sålunda nu uppräknade, uppgingo wisserligen ännu ej på längt när till detiobduktionsprotokollet upptagna antal, men Göthe för: klarade fig ej funna närmare erinra fig förloppet; bestridande han likwäl icke att han werkligen tillfogat Forssberg alla de skador, fom wid obduktionen funnits å hennes lik. Härpå och sedan åklagaren förklarat fig ide hafwa några frågor att framställa och den tilltalade förmält fig icke Heller ha något att anföra, affunnade tfrigsvätten fitt utslag, deri rätten förklarade sig pröfwa släligt, att Göthe, som genom att olofligen aflägsna sig från kasernen gjort fig skyldig till extra judiciel beftraffning och för snatteri tredje gången, nu från kamrat, att stå tjufsrätt och i följd reraf enligt kongl. forordningen den 29 Mars 1859, om answar för stöld och snatteri samt rån, begånget af den som till krigsmakten hörer, att undergå mot det stulnas wärde swarande fängelse wid watten och bröd i 4 dagar och hållas till straffarbete i 4 månader samt att för sabbatsbrott böta 10 daler, men för derjemte begånget mord å försäljerskan Sofia Forssberg och i sammanhang dermed jemwäl föröfwadt rån är, enligt S 24 i K. F. den 4 Maj 1855 om answar för stöld och fnatteri samt rån och 1 i K. F. om mord, dråp och annan mifshandel, förfallen till lifwets förlust, skall i ena bot mista lifwet och warda hals: huggen; kommande dock utslaget att un: rerftällas krigshofrättens pröfning. Göthe, fom då han inställdes för rig: rätten wisade en temligen obekymrad min, syntes mid de till honom framfrällda frågorna om förloppet wid mordet blifwa något upprörd, men afhörde der efter med lugn utslagets afkunnande.