bar bedragit mig. Du år otacksam — — Du har mes lat drifwa gäck med of alla, med mig, lika få wäl, fom med matroferna. ö Det är hårda ord, Sir! vIh den der historien, hwarigenom du wäckte mitt deltagande, war wäl också bara ett konstgrepp ... .Nej, ack nej, Sir! Jag will wara en eländig tjuf, om jag icke häruti talat rena sanningen. Men hwad är det då egentligen, som ni will weta af mig? Och hwad bryr ni er om, om Block — måtte fan anamma honom! — piskar föttstraforna ur ryggen vå mig, sedan ni en gång fått reda På, hwad ni önskar mweta 2 Min nyfikenhet war häftigare, än min omsorg för fartygets bästa; derföre dröjde jag ide att gifwa honom mitt ord, att jag ide fule förråda Honom. lOm jag säger ett enda ord, fom fan bringa dig skada, Jack, få må du falla din Löjtnant för en bof. Jag will höra af din egen mun, huru du burit dig ät, för att under få lång tid draga hela befättningen wid näfan. yJag will göra det tydligt för er, Sir. Ni skall få fe att jag ide år otacksam — ack, adl! — Han afbröt fig sjelf, under det han smärtsamt förwred sitt ansigte och häftigt swängde sina kedjade händer. Jag frågade, hur det war fatt. At, Sir, suckade han. ÅJernet skär in i köttet på mig. Fördömdt! jag tror, mina händer ffafwas af. Jag öfwerlade ide långe, och då jag ansåg fots bojorna mer än tillräckliga att hålla honom fast, få nedtog jag nyckeln, fom hängde öfwer dörren, och bes friade den siackars karlen från fina jern-armband. Mf hjertat tad, Sir, fade han, swängande ars marne omkring fig. Nu wil jag också — men, ni