Skepps-spökel. (Forts. fr. föreg. n:r.) Förutom styrmannen od) utposten war ingen mens niska på däck. Blod, fom efter den förflutna natten blifwit utomordentlig stilla och tystlåten, hade jufi gifmit signal till aftonmältiden, då wi fingo höra en häflig oc uthållande ringning i Kaptenens kajuta. Når fran i samma ögonblick fick jag fe Stewarden hals öfwer hufwud förta förbi min kajutvörr, hwilken jag lewnat öppen. Jag ropade honom an, oc han berättade mig, under det han blef och andfädd darrade i bela kroppen, att han juft warit iberåd att bära in af. tonmåltiden til Mr Bentyam i hang hytt, då helt oförmodadt Watsons ande hade fligit upp från golwet alldeles framföre bonom och gjort miner, alldeles fom om ban welat rusa på honom. J största has hade ban kastat ifrän sig faten och sökt räddning i flytten. Jag gick till Kaptenens hytt, under det att Steworden skondade upp på däcket od) utbredde ängest oc) bafwan bland besattningen, fom derförutan redan war upp strämd — af Watsons ande war intet fpår skönjbart; men. wäl fann jag bitar af faten jemte anrättningen kringspridda i kajutgången. . Jag fann Mr Bentham djupt infrupen i ett foffhörn. Haa war mycket blef, och sprang Häftigt upp, då han fick fe mig. UH, Sir! — Har ni — har ni sett honom ? Jag förstär er ide, Sir, swarade jag fårft.