siönk han åter och förswann för andra gången. För: gäfwes lät Mr Smith folket ännu en halftimma ro af och an på Rället; de måste äterwända med oförrättadt årende. Stackare Jack! Åanu för en fort flund fe ban glad och upprymd, samt i full befittning af din tifskraft flod du i tågwirket — och nu! — — Blod, fom af ofånd anledning war en gunfiling bog Kaptenen fom strafflös från saken. Trots min föresats att blifwa neutral, gjorde jag denne uypmårfs. fam dervå, att ett sädant förfarande måsse göra ett dåligt intryc på manskapet; hwartill han swårade mig, att han sjelf bäft wisste, hwad ban gjorde: Blod hade blifwit retad af Watson, och bade i alla fall aldrig haft för affigt att fafta denne i fjön. Jag teg och gick min wäg. Sjömån hafwa ett lätt finne, och efter tolf timmar tänkte ingen widare på, att det någonfin funnits en Jack Watson ombord. Men de skulle fnart nog få påminnelse derom. Det war andra natten efter den hår nyss berättade tilldragelsen, fom jag uppwäcktes ur sömnen af ett försträckligt skrik, fom, fastän dämpadt af flera melanliggande foj-wåggar, träffade mitt åra. J ett nu war jag uppe ur min fång, kastade på mig mina Fläder och stondade upp på dädet, der jag fann Mr Smith jemte de matroser fom hade wakten. Ada Hade Hört skriket, men ingen wisste hwarifrän det härrörde. Då fom Jones, siyrmansmaten, skeppstrappan uppföre och bes rättade med darrande röst, att skriket fom från högbätsmannens koj. Wi begäfwo oss dit. Skriket hade emellertid upphört. Uti en trång afstrankning af bräder, med knappt rum för twenne hångmattor, befann fig, skiljdt från de öfrige matrosernas kojer, det sofssälle, fom innhades af