Norrländska Korrespondenten – 27 april 1861, sida 3

om ej tidningen förlorat allt förtroende, och börjat agitationen både för sent och för bittida, för sent, emedan riksdagen förflutit, utan att något förslag i frågan olifwit rikets ständer förelagt eller fynnerligen af pressen förordat, hwilket bewisar att all lmänhetens finnen för tillfället ej närmast afsågo en genomgripande reform, och för bittida, emedan ständerna antagit till hwilande åtskillige förslag till ändringar i dessa lagar, som borde bereda mycket godt för framtiden, men fom, genom nu skedda anfträngnins gar för wäckande af alarm i lägren, tro: ligen blifwa till stor skada undanskjutna för någon tid, för att återtagas då icke något annat hjelper. Man bör endast erinra fig huru det gått med den utarbetade nya allmänna civillagen. Det war en omöjlighet att få allt på en gång, oaktadt både regeringens wilja, och de walda ståndens ifriga sträfwanden, understödda af landets utmärktaste män, men småningom har en hel hop blifwit reformeradt, och inom några årtionden är troligen hela den civila lagreformen werkstäld, trots alla medelmåttors mot: stånd, och ingen har märkt förändringen, ty det har uppwäxt litet isänder, och derigenom har inga twära afbrott inträffat. Troligen blir det endast på samma sätt, som representationsreformen kan i tidernas längd genomföras, såwida ej revolutionens hesper iffaträdgårdar skola framkallas, men derwid bör man ej alöms ma engelen med det flammande swärdet, fom twert fan göra flut på hela härlig heten, och den sednare willan blifwa wärre än den första. Att adressundertecknandet ej har den framgång som påräknades torde äfwen funna tillskrifwas reformbestyrelsens äte göranden; ty medgifwas måtte, att fel blifwit begånget wid listornas utfärdande till gemensam underskrift, för både bondeoch borgareståndets serskilda önskningar. Om än detta förbiseende fan af mången anses af ringa betydenhet, är det likwäl ide få, ty antingen har det uppkommit ouppsåtligt, bewisande det slarfwiga sätt hwarpå en så wigtig angelägenhet blif wit af bestyrelsen handhafd, eller ock är det uppsåtligt, wisande den ringaktning bestyrelsen lemnade allmänhetens oms döme. Äfwenledes har framgången blifwit minskad genom Aftonbladets sätt att förswara, eller rättare förneka, att nå got fel blifwit begånget. Lika enwist i afseende på fin ofelbarhet, fom påfmes dömet, har Aftonbladet uppbjudit hela sin förmåga att advocera i saken, men folket will ej låta öfwertyga sig. Det läser, men det tror ide. Ett ärligt mede gifwande om ett förbiseende, ett misstag till och med ett fel, ursäktas lätt, men ett ohejdadt rättshafweri, har aldrig buz vit god frukt, och fan ide heller bära den, emedan roten är ond. Tit. Ödman i fin politiska tidskrift för ESmweriges allmoge, söker äfwen öfwerskyla denna flingheröults och will kasta skuagan på de så kallade reformens motståndare, men de torde wara ytterst få, som ej önska EF— ——