Norrländska Korrespondenten – 27 april 1861, sida 2

de Prow, som gick i land för att afgifwa rapport och dessutom uträtta ett enskildt uppdrag. Omkring 3 timmar derefter såg man honom äter. komma, och nära nog ögonblicket efter det han war kommen ombord signalerades mellan alla flottans fartyg, från hwilka båtar firadrs i sjön och bemannades. De förde alla fina flaggor på half stång oc samlades omfring skeppet Enigheten. Sedan de qwarlegat wid vass en half timma, närmade sig den lilla flottiljen iranden. J den första båten warseblef man en enkel, swart likkista, på hwars lod en guldmedalj, ett blot tadt swärd och dess skida woro de enda prydnaderna. En gammal, trasig flagga utgjorde bårklädet. Kistan upplyftades warsamt ur bäten och bars af matroser, tillbörande skeppet Enigheten, i högtidlig procession, till kyrkogården. Då de wanliga wigsel-orden, genom hwilka stoftets son åter förenas med det moderliga skötet, uttalades, hördes kanonernas dån; det war den wanliga afskedsbälsningen till dem, som gjutit sitt blod för Kung och fosterland. Jordfästningen förrättades af skeppspresten och slutades med dessa enkla slrofer: För Kung och fosterland du stred, Du Nordens ädle fon! DM stormen brusade, få wred, Du aldrig wek ifrån Den plats, der pligten ställde dig, För tusen dödars hot Du räddes ej; på ärans stig Du modigt gick dem mot! Den Yros, din älskade dig gaf, Och Ölands7 gamla flagg Dig troget följde öfwer haf.