i Hallands, 2 i Kronobergs, 2 i Blekinge, 14 i Christianstads, 1 i Malmöhus län samt 1 på Åland. De förfamlingar som egde största antalet medlemmar woro: Sundswall 167, Stöde 103, Clfdalen 212, Orsa 254, Wåmhus 141, Orebro 115, Stockholm 156 Hafdhem 132, Hamra 111, samt Ullstorp i Önnesta socken 135. — När ett fruntimmer ingått ältonskap och alltså har försörjare, är hon alldeles fritagen för beskattning, och föder hon många barn, tages detta särskildt i betraktande wid hennes förförjareg ffattebördor; hon kan alltså nästan kallas en förminskare af dessa. Ar hon deremot ogift och sin egen försörjare, då beskattas hon i likhet med mannen, i fall hon är lycklig nog att ej blifwa beskattad högre, och derutinnan ådagalägger staten mot henne en orättwisa och en obarmhertig het, hwilka lätt af omständigheterna funna få utseende af förföljelse. Hon tminz: gas derföre att, såwidt det ärnågorlunda görligt, låta försörja fig genom tät: tenskap, det enda förförjningsätt, fom fri tager henne för ffatt; ty mill någon för: sörja henne genom ett årligt understöd, fyndar fig kommunen genast att yrka på beskattning deraf, oaktadt det realiter en gång redan blifwit skattlagdt. Will nu ett fruntimmer af flera olika stäl ej låta twinga sig till äktenskap, utan söker hon en sjelfständig werksamhet för sin utkomst, måste hon finna sig uti, att hon i detta afseende ingalunda kommer att intaga någon fördelaktig ställning bland sina medborgare. Hennes arbete, hwilket oftast måste inskränka fig till det mefaniska, betalas mycket lågt. Redan hen: neg kön stänger för henne wägen åt måns ga Håll. Förwärfwandet af kunskaper är för henne endast ett privatnöje och icke, sisom för mannen, en säker wäg till aktiv werksamhet i statens tjenst. Miedger man äfwen att detta är grundadt i naturens ordning och famhällets beffaffenhet, fan man dock icke derföre medge, att det är rätt att qwinnan skall taga lika del i statens bördor och bära dem i lika utsträckning fom hennes mera gynz nade medborgare, mannen. När detta system genomföres med sådant barbari, att man beskattar äfwen det qwinliga handarbetet, hwilket med knapp nöd, och endast i förening med utomordentlig fjelfuppoffring, förnöjsamhet och anftrväng: ning fan skydda fin utöfware mot full: komlig demoralisation, då är man were ligen på afwägar oh utan allt sundt förnuft. En orättwisa till uppkommer af nödwändigheten för fruntimmer att, såsom man säger, göra mycket af litet, af deras förmåga att genom hushållning, ordning och skönhetssinne gifwa åt sitt yttre lif prägeln af större wälstånd än som strängt taget swarar mot deras mwertliga tillgångar; ty taxeringskommissionen, i hwilken endast sitta män, ser mest på dessa yttre omständigheter, och följden deraf blir wanligtwis den, att sådana fruntimmer beskattas mycket för högt. De funna wisserligen protestera, men