Jane. Novell af Alexander Dumas. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Tillrädliat många för att fe er alla hänga i stormasten, fom om ni wore lanternor. — J alla händelser kommer du ej att njuta af bet skädespelet, min wän, ty dessförinnan är du död. Rynkande ögonbrynen widrörde han mannens tinning med pistolen. — Huru många man? upprepade han. — Tolf, swarade tullnåren lakoniskt, då Han säg att det war allwar. — Rätt bra, swarade Elim. Wändande sig till matroserna sade han: — Den gode Guden skickar of ett fartyg, fom fan motstä wågorna; det är nu blott fråga om att taga detsamma. — J det fallet, löjtnant, år det redan gjordt. — Tolf mans besättning. — De äro ide warskodde, men wi äro det. Ord spräket säger att en förberedd: man är få god fom twå. Wi åro således tolf mor tolf. Men den unga fästmön? tillade Yorsko. — En af er skall beskydda henne. — Då äro wi blott fem, det will såga tio mot tolf, tillade Yorsko.