fringränna dem och göra dem till fängar. Skonen deras lif, om det är möjligt. Siömännen delade sig, omgäfwo den lilla båten oc kastade fig på de sofwande. Dessa blefwo förfede med munkafle. — Hwad åren j för folk? frädade Elim på tyska. — Wi höra til Holländska tullstaten. — Er chef? — Kapten Montane. — En gammal bekantskap. Hwad gören j här? — Det weta wi ej. Kapten har befallt oss wakta båten. — Mycken tad. Ni Har waktat den för wår räfning, fade Elim. — Löjtnant, fade Yorsko, båten är klar och mwänrtar er. — Låt den der mannen wara qwar i båten. De andra må slanna der de äro. När kapten Montane kommer, åro wi troligen långt borta. Allt är färdigt, fade du ju Yorsko? — Allt, löjtnant. — Görom först bön, sedan till årorna. Bönen war slut. Ärorna redan höjda, när Elim tyckte sig böra ett swagt rop genombäfwa luften. — Häll uppl fade han, läggande handen på Yors skos skuldra. —L