Cabaret sänkte rösten: — De åro instängda i fabriken. Gubben säger att de äro mekanister, men mekanister på sitt eget fått. Det är derför, fom den gamle skälmen blifwit få rik. — Bestämdt år jag icke ett genie, Cabaret! — Håller med om det, kapten. — Som jag år ett genie, säg jag strax att den unge mannen är en officer, som tjenar i en mot Frankrife fiendtlig armk. Du är säker på det, Cabaret. — Ja, moraliskt säker. — Moraliskt eller omoraliskt, lika mycket, blott du wet det. — Jag är säker derpå. — J morgon angifwer jag den gamle stälmen inför polisen. Det är ingen bagatell, August Naars vasen. Jngen bagatell! Ett brott, fom kallas förräderi. Just fom man inträdde i staden, gaf kapten Mons tane ett tecken ät Cabaret att hålla fig tyst, en inbjudning, på hwilken sonen från Garonnes stränder gaf aft, under det han endast då och då yttrade: — Fördömda hästkrake! .