hwad de, säga. Jag begrirer ej att du wågat säga detta od til en främling, utan att först tala med din mor eller din far. Kommer du ej ihåg att du äns nu ide fylt sexton ar. Mot dig Elim har jag aldrig ett ord ott påminna. Du har dubbelt ffål att älska en wader flicka och en rif arftagerffa. — Van Naarvaersen, fade han med särad fjelfs känsla. Ni har rättighet att neka mig er dotter, men ide er aftning. J Ryssland bar jag både förmögen het oc anseende, och jag bar ingenting gjort, fom berättigar er att anse mig fom en spekulant. Jag är ide i behof af edra penningar, jag bar nog för henne och mig. Gif mig Jane sädan som hon nu är; jag begår intet med henne, utom hennes kärlek od) ert famtyde. — Wäl sagdt, wacker tänkt! Wår bekantskap, unge man, inskränker fig till tre wedor. Jag mil ej föros lämpa dig genom ett twifwel, jag tror på dina ord. Men du mäste medgifwa att det år mycket wågadt att erbjuda fin hand, når hufwudet löper sä stor fara. Montane misstänker något; det är ditt fel, fom ej haft nog wälde öfwer dig. Han anger mig inför fin re gering, fom hotar mig. Jag fundecar fjelf på att lemna Hokand. Med eler mot wår wilja äro wi i krig med Ryssland. Och når detta krig slutar wet endast Gud, och han wet äfwen om du nägonsin återkommer. Och hwad du ätminstone ide fynes weta är, hwad det kostar en mor och en far att skiljas wid sitt enda barn. — PHsarje år kommer jag till er med min hustru, jag lofwar det på mitt hedersord. Än mera, jag är fri, jag fan bosätta mig hos er, om ni få ästundar. — Nej, min fåre Elim, fwarade gubben, ffafande hufwudet; bibeln säger att qwinnan bör lemna fader